Saknaden

Så ensam hon sitter
under den klara kvällshimlen

med stjärnorna som enda sällskap

jag har tittat på henne ett tag

vill trösta men når inte fram

runt henne har skogsvioler slagit ut

med hjälp av hennes tårar

dom har nu bildat en flod som sakta

och glittrande letar sig nerför

sluttningen

nu vänder hon sig om och jag ser

att det är jag

saknaden är stor

känslan av tomhet

en evig väntan på någon som inte kommer

ensamheten heter jag

saknaden heter pappa

/Loussan